Av någon anledning kom jag att tänka på "nobbningar" och "dissar".
Så jävla många gånger jag ställde upp på dig, har du ens ställt upp för mig hälften så många gånger? Dom gångerna du lovade att vara med mig på helgerna, och sen stack du iväg med någon kille istället, och sket i mig?
Men jag accepterade det, för att du var min vän.  dom gångerna jag snackade om något jag tyckte var intressant, så sket du i vad jag sa, för det var ju inte viktigt fr dig att veta.. Men om det var något som DU tyckte var intressant, då jävlar skulle man lyssna tills öronen fladdrade. För det var ju DIG det handlade om, DU var centrum.
Ja, jag kanske har skaffat kille nu, som jag vart tillsammans med några månader, och som jag kanske umgås mer med än vad jag gör med dig. Jo, jag hade haft tid att vara med dig, om jag hade haft lust, men sanningen är den att NEJ, jag har inte lust. För när jag är med dig så mår jag oftast sämre av någon anledning.
Och, JA, jag tar Richard före dig, och du vet lika väl som jag, att du hade tagit din kille före mig, om du hade någon.
Släng fan inte ur dig att du skulle vara mitt "andrahandsval", för det har du ta mig fan aldrig varit, du var alltid den bästa. Men däremot var jag ditt andrahandsval, för du tog så jävla många andra före mig, tro fan att jag blev sårad då. jag har alltid kännt mig som andrahandsvalet, men jag har accepterat det. Men jag kan ju fatta att du tycker det känns konstigt nu när du känner att du är i den positionen.
Ja, det är faktiskt sant att jag sätter min egen lycka först, för jag är trött på att sätta din i första hand. Jag gör som du nu, sätter mig själv och min lycka i fokus för första gången, och det är jävligt skönt ska du veta!

Tänk igenom allt själv en gång, inser du inte då, så finns det inget mer att göra för att få dig att fatta..